Bergskollegium var ett centralt ämbetsverk i Sverige som fungerade åren 1637–1857 med uppgift att leda och kontrollera gruvnäringen och metallförädlingen. Bergskollegium var kronans ämbetsverk över bergshanteringen i de olika bergslagen. Utfärdade bl.a. privilegiebrev för masugnar, hammarsmedjor och manufakturverk. För tillsyn och kontroll över bergsbruket ute i landet indelades Sverige i tolv bergmästardömen, även kallade bergsstater, och till varje sådan tillsattes en bergmästare att utföra tillsynen över bergsmännen i sitt bergmästaredöme. Bergmästarsysslan var ett statligt ämbete var bergmästarna som regel adliga. Bergmästardömet var en juridisk enhet, där bergslagen tillämpades under bergmästaren i bergstingsrätten.
Varje hammarsmedsämbete skulle enligt Hammarsmedsordningen av 1766 bestå av en ålderman, en mästare, en mästersven, och en smedsdräng. Ålderman för hammarsmederna utsågs av bergstingsrätten, som fick välja den skickligaste hammarsmedsmästaren.
Åldermannen för hammarsmederna fick avlägga domar- och åldermansed, vara bisittare i bergstingen, och utöva uppsyn över hammarsmederna i sitt åldermansdistrikt. Det var åldermannen som bevittnade hammarsmedernas mästarprov och mästersvensprov, samt meddelade mästarbrev och mästersvensbrev.
Åldermannen lydde direkt under bergmästaren. För att bli hammarsmedsmästare krävdes alltså åldermannens godkännande, och saken avgjordes i bergsting efter förhör av den presumtive mästaren angående dennes kunskaper om smide och om hushållsamhet av råvarorna. För att bli hammarsmedsmästare betalades 10 Daler.
Bergstingsrätterna avskaffades 1852 och deras domsrätt överfördes då till de allmänna domstolarna.