På min släktresa är det fyra livsöden  som berört mig starkt.


 Att släktforska handlar inte bara om släkten eller historien om en resa bakåt i tiden. Det handlar lika mycket om mig   själv, att hitta sina rötter och hamna i ett sammanhang där jag hör hemma. På min släktresa har jag träffat på  många   livsöden och livsval som man tidigare i släkten gjort som bidragit till att jag är den jag är idag. Genom släktforskningen   har jag även lärt känna många personer under åren. Här presenterar jag fyra livsöden...


 Det första livsödet och länken mellan den gamla och nya världen är min farfars far Karl Fredrik. Föddes i en smedfamilj   i Gillberga. I samband med den ”stora bruksdöden” i Värmland flyttade han som 18 åring till sin syster i Säffle, En epok   var över och en ny tog vid. Efter att ha utbildat sig till bleckplåtslagare tog han sig till Stockholm, antagligen mest till   fots, dit han anlände i maj 1885. Här bildade han familj, men fick också många tragiska uppleveler. En av sönerna var   min farfar.


 Det andra livsödet är min farfar Herbert som jag inte visste så mycket om. Visade sig att Karl Fredrik blev änkling 1902   och ensamstående med fyra minderåriga söner, då hans hustru Emma Kristina dog i TBC. Farfar Herbert blev 1905   utplacerad hos en bonde i Sorunda endast 9 år gammal. Flyttade sedan runt hos olika bönder under 15 års tid innan   han flyttade in hos sin far igen.


 Det tredje är min mor, som föddes som s.k. trolovningsbarn och växte upp hos sin morfar. Blev senare adopterad och   växte upp hos det som skulle bli min mormor och morfar. Där mormor senare visade sig egentligen inte var mormor,   utan syster till min biologiska mormor. Fick också svar på varför vi under min uppväxt regelbundet hälsade på en   gammal dam på ett ålderdomshem. Hon var nämligen hushållerskan hos min mammas morfar.


 Det fjärde och sista livsödet handlar om Jonas Mogren som var smeddräng på Kåhlsäters bruk. I unga brände han sig   svårt och stoppade därför handen i en hink med som han trodde vara vatten, men som innehöll salpetersyra som man   härdade järnet med. Enligt en samtida beskrivning ”föllo fingrarna som löv om hösten” och han blev som man sa då   ”vanför”. Men hade bra sångröst och vandrade omkring som kyrkosångare och hamnade i Äggby. Av detta blev det en   ny släktgren av landsfiskaler, militärer och befattningshavare.


 Idag har tekniken revolutionerat släktforskningen, då allt finns på nätet och sidor där man utifrån andras forskning   ganska snabbt kan komma framåt. Eller rättare sagt; bakåt.